Jag fyllde år alldeles nyss. 40 st. Jag gör det på Juldagen. Jag önskade mig inget, så mamma och pappa hade fixat en installation till mig. Med ett brev till. Jo, jag önskade att mamma skulle börja äta bra mat så att hon orkar leka med sina barnbarn i många år till. Det fick jag, hon hade skrivit ner det löftet på en gråsten. Ristat i sten liksom. Ok, den och installationen finns på bilden. Lite guldmedaljer av choklad, änglar och mina tofflor från 70-talet som jag tydlgen ofta råkade kissa i. Brevet lyder:
Johan,
innerligt älskade ”lille pojk”!
Det var så här det började…
Du sprang ivrigt ut i världen i just dessa dina första små löparskor.
Färgglada, foträta och förtjusande ”kissa-i-vänliga” var dessa små
läster i vilka du tog satsen ut i livets villervalla.
På vägen mötte du en strålande, så oerhört fantastisk hustru, en helt
enkelt oslagbart beundransvärd följeslagare på livets löparbana och
därtill två gudomligt ”goa” gossar, Elliot och Vilmer.
Denna din underbara familj å ena sidan och dina många goda nära
vänner å den andra, har stöttat och ”burit dig som på änglavingar” på din
långa framgångsrika ”löparbana”. Den ”ultralöpning” som nu kantas av
medaljer och rekord och som är omtalad med idel rosor, men som vi också
vet, under stundom utmanar dig med tuffa kval och svår smärta.
Vi, din ömme fader och moder, har med denna lilla installation försökt att
fånga den del av dig som för tillfället är den mest synliga, din
ultralöparkarriär.
Men Johan, du har så många strängar på din lyra, nej fel, toner på din
klarinett för du är riktigt bra på det mesta, och för oss är du världens
härligaste son.
Vi önskar dig innerligt, ur djupet av våra hjärtan, den allra största lycka
och sanna glädje i din familj, dina vänner, i ditt arbete och på din
s.k. fritid. Ja i hela ditt fantastika liv.
pappa och mamma
Man blir glad. Det är med humor och samtidigt gulligt! Jag flyttade hemifrån i någon form av vredesmod för ca 20 år sedan. Nu skulle man nog kunna flytta tillbaks. Utan att vi skulle bli alltför gramse på varandra. Tiden är bra. Den gör allting bättre. För mig. I livet som i ultralopp. Det var inte bättre förr. Det var bara sämre på ett bättre sätt (P. Ytterberg).
Jag har fått hem nya skor med posten. Skora. De ska bli spännande att testa…
Tassa snyggt!
En fn present och fint av dig att dela med andra. Jag gillar formuleringen ”den del av dig som för tillfället är den mest synliga”. För så är det. Vi har många sidor. Prioriteringar skiftar över tid. För yttre bektskantskaper är vi reducerade till en dimension. För de närmaste är vi mera.
Men vilket fint brev 🙂
Vi kan starta en klarinettduo sen när vi slutar springa. Jag tror vi kan få minst fyra gäster. Du får gissa vilka. Väldigt fin present.