Nu har jag flaxat till Hongkong via Moskva. Jag ska gå på en belysningsmässa och prata med några av våra leverantörer. Flygbolaget var Aeroflot för första gången. Det blev lite som jag hade föreställt mig men inte hoppats. Dmitry sitter bredvid och surrar sina sju ord engelska i mitt högra öra. Tre av orden är en ursäkt som används frekvent för att ursäkta sig och sin boss Slava som sitter bortom. Detta för att de är snart inne på tredje helflaskan Jäger. Japp, I kid you not. Då har tiden som förflutit sedan vi satte oss börjat närma sig 2h och 30 min. Alltså jag var med på på tre skott innan vi lyfte. Sedan har jag vänligt men bestämt avböjt ca 97 propåer. Och det fortsätter. Det är lite smått stökigt här men värre kan det säkert bli.

I somras gjorde jag ett fantastiskt äventyr. Jag deltog i ”The Last annual Vol State Road Race” på 500km över Tennesee. Jag joggade i en klass där man sköter sig själv och inte får använda någon crew. Det kallas att man är screwed. Jag mötte där det som jag nu upplever som bortre gränsen för vad jag klarar av vad gäller att trampa på utan att sova särskilt mycket. Jag har skrivit om loppet och ska lägga ut det på sidan här sedan. Det är på engelska för mina kompisar från den tävlingen skulle förstå vad jag skrivit. Jag undrar om de förstod ändå…

Förra helgen sprang jag ett annat lopp i Tennessee. Det heter Big Backyard Ultra och går ut på att man springer en loop i skogen som är 4.16667 miles. Man startar på klockslaget varje hel timme och håller på tills det bara finns en kvar. Det blir 100 miles per dygn. Herre på täppan. Last man standing. Joggingen är inte så farlig, att komma 100miles på mental brottning. Jag var riktigt bra i huvudet i stort sett hela tiden. Men jag var tvungen att sluta för att jag hade bokat flyget hem, minst en dag för tidigt. Vi var två kvar då, jag och jeremy och vi kunde bägge sprungit minst en dag till (tror vi alltså). Jeremy var helt grym! Det blev 49h istället. Nästa år vet vi vad som gäller…

Sedan jag började skriva det här har det hällts ut två drinkar i sätena, några ner i de ryska magarna och jag har blivit tillfrågad om jag vill ha en j_vel sju gånger, lika många ursäkter. Jag har även fått fyra hjärtliga handslag och två kramar. Det blir en lång natt. Planet är nytt och fint, 777, men precis våra tre mediasystem är trasiga. Bara våra tre! Vi får väl ha fest istället…

Det gick tillslut fyra vanliga flaskor och en lite ”mjukare” som de sa. Den var bara på 25%. Den slank ner under landsning. 9h! Jag satt mot gången. Jag reste mig för att de skulle förbi ca en gång per kvart. Planet var fullt. Det spilldes och skvimpades. Personalen var mycket frågande (och arg) till varför jag ville byta säte. De såg inget konstigt i sina landsmäns resevanor. Jag valde då att brar le och se det som en jobbig ultra istället. Det gick. När vi efter detta fantastiskt surrealistiska stolleprov tillslut landat, blev det ytterligare två ryska terpentinkramar i en trång flyplansgång innan jag lyckades skaka av mig resesällskapet och ta mig in till stan. Här har jag råkat boka in mig på ett hotell som även går att hyra per timme. Håhåjaja. Bitihop. Det blir säkert helt ok…

Kram!

/Johan