Fortfarande lite smått småleende efter gårdagens filminspelning. Sugrörsmannen har smugit in i glamourvärlden. Bilden är lånad från Sofi Fahrmans bilderblogg. Där tror jag det hyfsat sällan fladdrar förbi bilder på ultrajoggare i Bisletts katakomber… Jogginglicious!

Idag hittade jag också det här gamla klippet från sommarens Lapland Ultra. Livade upp mig fnissigt mycket i vintermörkret!

Och så över till lite väsentligheter…

Ultratipset #1
Ge aldrig efter för idén om at du är nöjd! Bli aldrig nöjd! När tankar om nöjdhet börjar trängas i huvudet är det fara å färde. Att det räcker nu. Att du har varit tillräckligt duktig. Att du har presterat nog efter rådande omständigheter. Att det duger. Att du duger. Att det kommer fler lopp eller tillfällen där du kommer att kunna leverera bättre. Att det är tillräckligt synd om dig.

Dessa veka tankar är ultralöparens ärkefiende. Bli aldrig nöjd! Tankarna kommer krypande när det går trögt och när det gör ont. De dyker såklart upp oftare om målen är högt satta och man ligger och pressar på gränsen av sin fysiska prestationsförmåga. Då är risken mycket stor att huvudet kliver in och förstör allt. Koppla bort huvudet. Bestäm dig innan loppet att det är värt att dö för. Att du är lyckligt lottad över att ha en kropp som du kan plåga bortom obehagets gränser. Bli aldrig nöjd!

Förvandla smärtan till bränsle för stordåd. Du måste vilja lyckas med det du bestämt dig för, lika mycket som du måste andas. Bli aldrig nöjd!

Tassa snyggt!