Snart ska jag till öknen för att tävla! Transomania. Så nu måste jag samla ihop både obligatorisk och annan utrustning innan tiden rinner ifrån mig. Banan är drygt 280km med först lite berg och djupa dalar för att sedan bli ett hav av sanddyner. Det finns en överhängande chans/risk att det blir riktigt tjockmattejobbigt i ca 140 km. Läge för damasker? Jag har aldrig behövt det tidigare och tycker det verkar bökigt. Ännu en detalj som kan strula.

Så jag frågade Otto vad han tycker. Han sade sig ha begränsad, om än otrevlig erfarenhet av sådant. Han är ”skeptisk till extragrejor”. Men så frågade jag Rafael Fuchsgruber, en joggingkompis som presterat fina resultat i flera ökenrace, om hans åsikt, rörande just damaskens vara eller inte vara. Svaret sitter i rubriken.

Han skickade snabbt några bilder på hur man ska sy och limma fast en karborre runt om skon som sedan damasken fäster i. Det är alltså Rafaels sko på bilden om någon undrar… I don’t do moon boots… yet…

Rafael skrev: “…you can see on the photos that the tape is fixed quite high over the sole. It is better for sewing – believe me, gluing is not enough due to the motion into the sole. And it should be fixed high. Cause in smooth sand you sink quite deeply in it and in this moment the sand begins to destroy the fixing of tape and gaiters…”

Så nu väntar jag hem ett par ökendamasker. Jag köpte såna här. Måste bara välja vilka gamla skor jag ska sy karborre på.

Tassa snyggt! /J