Lapland Ultra
2013
Flög till Arvidsjaur på fredagsmorgonen med Nextjet. Hämtade upp Rafael på hotell Laponia med den vita Volvohyrbilen. Sedan fick vi handla lite på Ica. Från salladsbaren byggde vi varsin kvällsmåltid att ha till senare. Jag köpte även Icas bubbelvatten med smak för att ha på kontrollerna. Inget Nescafe Espresso till Rafael så vi försökte på Konusm. Inget där heller. Letade upp en pyttis-Ica i utkanten av stan som faktiskt hade några burkar. Rafael blev glad! Vi lunchade sedan på Afrodite. Jag fick en kebabsallad som vanligt. Sedan fikade vi på 50-talsfiket tvärsöver. Det regnade lite på oss när vi körde till Adak den västra vägen över Slagnäs.
Flyttade in i skolan i samma pentry som förra året. Samma hörn. Hämtade nummerlappar och planerade dropbags. Blev tillslut Ucan i Crescentflaskor på 33 (8) och 63 (14) km. Icavatten med smak på stationerna nr 4 10 12 18 och 20. Märkte de vita påsarna med starnumret 2 samt en stor blå lapp för tydlighet. Lätt att skrika på håll: ”Ge mig flaskan ur påsen med den blå lappen!”.
Adakfestival på kvällningen med tävlingar, lotter, hoppborgar, hamburgare och trubadurer. Tittade på starten kl 18 med dryga 30 deltagare. Käkade salladen och försökte sova lite. Svårt. Satte på mig smartwool grå tåstrumpor, Houdinishorts, ”Follow me”-tröjan och Mims armvärmare. De sönderfallande NB 1010 snördes på. Ny klocka Garmin 910.
När starten gick så joggade jag iväg och kom ganska omgående att ligga först. Ovant läge. Norsktyska Henry Wehder kom snart upp ikapp och vi hade trevligt och pratade på. Efter ca 7 km lade han sig ca 3 m bakom och höll sig där utom snegelhåll. Jag hörde honom tassa på där bak. Ett litet rävspel.
Efter ca 1,5 mil tyckte jag att det kanske blev 5 m bak till Henry så jag drev på lite. Stundtals ner mot 4:15/km. Dumt. Vid 17 km hade jag första drickaflaskan som jag tog i farten. Där fick jag en större lucka. Vid ca 25km var jag tvungen att hoppa ut i skogen och då kom Henry förbi. Jag hojtade att det ”är pause” så han skulle veta vart jag var. Den rackarn ökade då. Jag koncentrerade mig på att inte veva in honom för fort när jag väl kom ut på vägen igen, men det gick sådär.
Fick min första Ucan vid 33km, station 8. Märkte att jag skapade bra lucka till Henry igen. Det var perfekt löparväder och inget regn! Faktiskt lite sol ibland. Hade jämn fart till ca 6 mil. Sedan var det kraftlöst men jag försökte trycka på ändå. Huvudet sa att det var omöjligt att tassa på men jag försökte. Fungerade ok. Ville verkligen inte vara svag i huvudet. Nästa Ucan vid 63,9, fick plocka upp den själv ur påsen, annars ypperlig service på alla stationer efter att i god tid ha förvarnat med rop. Ett skogsbesök till lev det vid ca 7 mil.
Hoppades att jag hade tillräckligt avstånd till bakomvarande så de inte skulle hinna ifatt trots min sackande fart. Stretade på med svaga ben. Vid 75 km kom jag lagom till starten för 25km löparna. Hann förbi några hundra meter innan stratskottet brann av. Tänkte att jag skulle få draghjälp men det passade inge bra. En tjomme drog förbi, de andra stannade bakom.
Stannade inte vid Ljungby! No more. Solig fin morgon med sega backar. De sista kilometrarna kom SVTs lokalnyheter och filmade i flera omgångar så jag fick skärpa mig i hållning och löpstil. Det blev lite kuligare. När man ska vika upp vid Handlar’n för det ca 1km långa upploppet är det så skönt! I år igen. Phauau! Denna gång stod det en kranskulla vid målfållan. Kransen var kvar! Gick i mål och var supernöjd trots lite feldisponerat lopp och fel tidsåtgång.
Dusch och massage, frukost, sedan en till massage. Grymt skönt! Lunch med Pär som kom tvåa, en enkel prisutdelning och sedan lite sömn. Jag fick en superfin yxa från orten som luktade tjära. Grillfest på kvällen med rödtuta och ost som jag kommit ihåg att handla i Arvidsjaur.
Söndagen startade med frukost och avsked. Sedan tog jag och Rafael och åkte banan för lite olika fotosejourer. Några kuliga bilder. Soligt och fint! Jagade renar. Badade sedan i träsket, skyndade in i bilen för att slippa mygg och broms och for mot Arvidsjaur. När vi kommit tre mil så kom jag på att jag lagt klockan på biltaket när vi gick för att bada. Åkte tillbaka för att leta men ingen klocka.
Väl i Arvidsjaur käkade vi på Afrodite och fikade i kåtan. Sedan flaxade vi hem. Heja Adak och Lapland Ultra, ni är bäst!
2012
Åkte upp på fredagsmorgonen med Jonas. Flyg till Arvidsjaur där vi fick kebablunch och kaffefika. Sedan fransk bil till Adak via Konsum och Systemet. Körde lite snett i skogen så det blev en ganska lång tur. Fick ut nummerlappar och ett prima golv att sova på i skolan. Låg på madrass i en stund innan vi lämnade in ett par dropbags och mumsade hamburgare medans vi tittade på 18:00 starten. Pratade en stund med Jonas B, Anna-Lisa och Annika, alla var vi lite nervösa inför nattens stundande prövningar. Därefter blev det några timmars försök till sömn men det blev ”bara” vila.
Prognosen lovade regn och rusk så vi valde regnjacka från start. Jag chansade även på svärmors regnschorts vilket visade sig funka utmärkt med bara kallingar under. Tubmössan, vita vantar och Salomonryggsäck med långa regnbyxor i. Yllestrumpor, tejpade tår och NB X700. Startade och kände mig bra i molnen. Lite känning i V hälsporre och H hälsena. Hälsenan satt i och skapade lite följdfel efter några timmar. Efter ca 35km klev Annika förbi och sa till på skarpen att jag inte skulle tappa tempo men jag fick lov att ordervägra där. Kände att jag inte kunde ligga på. Benen gick inte så fort som jag ville. Huvudet var dock rätt bra.
Maran på ca 3:32 och jag visste då att jag redan hade börjat få äta upp min för snabba öppning. Valde då att prova på att äta lite bilar också, det verkade gå finfint. Tog lite blandat av bilar, kaffe, lite chips och cola samt alltid vatten och buljong på stationerna framöver. Skönt att vända ut på asfalten vid 57km då grusvägarna hade börjat bli rätt smetiga i regnet. Hade första dropbagen vid 63 med bl.a nya skor och strumpor men greppade bara ett ägg och stack vidare. 20m innan 65-skylten låg en huggorm ihoprullad (död) så man fick ta ett litet skutt.
Halvmilsmarkeringarna verkar så här långt in i loppet sitta väldigt långt isär. Jag blev sur på att jag hela tiden blev stressad av klockan så jag stängde in den under ärmen på regnjackan och slutade titta på den. Visste ändå att den skulle lägga av innan jag tog slut. Långsammaste kilometertiderna mellan 65 till 80. Sedan något bättre igen. 81-kontrollen var mentalt skön nedanför den långa backen. Sedan härlig revansch på 86-kontrollen där jag lurade mig själv av banan förra året. Trodde sedan att jag låg själv i ingenmansland både framåt och bakåt. Fick en chock när jag i ögonvrån såg Ken från Vilsta bara 20m bort när jag drack på 97km kontrollen. Han hade förmodligen smugit ikapp under en lång, lång stund. Släppte muggen och älgade fullt ställ mot mål. Tänkte att om jag är bytesdjuret idag så ska han få kämpa för det. Förvånansvärt bra tryck i benen, måste ha var lite lat de sista milen, och höll ihop hela vägen in. Vände mig första gången vid 90-graderssvängen 800m från mål. Såg då ingen förföljare längre men tassade ändå på bra hela vägen fram. Skönt att få avsluta loppet med lite riktig löpning. Tackade Ken efteråt för detta!
Härligt att äntligen få springa under ”målportalen” för första gången. Oerhört skönt med dusch, bastu och en lång massage! Sedan kom Jonas i mål mycket nöjd och glad över upplevelsen. Prisutdelning i regnet på skoltrappan, lunch i matsalen och sedan vila på golvet. Middag blev grillspett och medhavd rödtuta. Jonas köpte lotter och vann presentkort i handelsboden och fiskekort i Laggträsket. Söndagen ägnades således åt att ro runt i denna lilla sjö, dock helt utan tillstymmelse till fisk. H vrist hade svällt upp pga hälsenefelet. Bilfärd till Arvidsjaur där vi åt lunch på grillen och tog en kaffe i kåtan. Sedan flög vi hem.
Tack alla fantastiska Adakmänniskor för ytterligare en minnesvärd vistelse hos er!
2011
Mitt första ”Ultralopp”. Läste på Runes hemsida om hans Spartathlonäventyr från 2006 och bestämde mig efter det. Dags att prova på ett långt lopp. Vad klarar jag? Anmälde mig till Lapland Ultra på torsdagen och flög upp på fredagen. Tältade på skolgården. Blev mycket förvånad och glad när Runes namn var ditplitat för hand längs ner på startlistan. Sprang och snackade med honom de första milen innan jag pinnade före honom!? Han kom imål. Jag bröt efter en mycket kall och regnig morgon.
Vid 86 km finns en station där jag blev stående framför matbordet. De äldre lapplänningarna som bemannade stationen tyckte att jag sprungit tillräckligt långt och erbjöd mig en filt och en bilresa till målet. Det såg inte vitsen med att fortsätta. De puttade mig över kanten. Jag tog beslutet på en tiondels sekund. Även i det ögonblicket var jag förvånad över att jag gjorde det. Men helt plötsligt åkte jag bil och såg mina medtävlare kämpa fram i regnet genom rutan. Toshio, den gamle japanen kom imål trots för lite kläder och det hemska regnet. På frukosten fick jag försvara mitt beslut att bryta inför Bertil P. Hade inget försvar. Jag var inte trasig någon annanstans än i huvudet. Jag var bara för grön. Jag vek ner mig. Tyckte för synd om mig själv. Inbillade mig att jag var nöjd.
Upplevelsen var dock ödmjukande. När jag körde tillbaka till Arvidsjaur på söndagen så fick jag stanna bilen för att titta på skogen och kullarna. Jag ville springa där kände jag. Jag ville springa mer. Idag kunde jag inte, för benen var som torra kvistar, men jag ville springa. Lapland Ultra hade visat mig att det är fantastisk med långjogging. Trots, ellet tack vare, skitväder, utmattning, smärta och vekhet. Att få konfrontera sitt ynkligaste jag, är grymt.