Tunn luft

Jag har i många år (jag tänkte först skriva 20 men det är över 25 såklart, för tiden står aldrig still) fantiserat om att få bestiga riktigt höga berg. Det har jag inte hunnit med än. Jag läste tidigt i tonåren om Tenzing Norgay och Edmund Hillary som klev upp på Everest 1953. De var hjältar och verkade så snälla. När jag sedan var på South Island 1995, lämnade jag mitt resesällskap i Mount Cook Village och gick upp på Mt Ollivier (1933 möh) där jag även sov över i Mueller Hut. Ensamutflykten genomfördes för att det berget hade varit Edmunds första ”bestigning”. Det var en iskall natt med frost på en alltför tunn sommarsäck men ett fantastisk litet äventyr med både känsla och utsikt…

Sedan de första svenska bestigningarna 1990, av Mikael Reuterswärd och Oskar Kihlborg, har det liksom känts som om det är något jag också borde göra. Efter Göran Kropps sagor från cykelutflykten 1996 cementerades den känslan än mer.

Åren har gått och drömmen har sakta falnat. Men jag hoppas att den så småningom återkommer i full kraft och tydlighet. Jag vill jättegärna resa till Himalaya och vandra, klättra och kanske jogga. Min önskan är att jag någon gång kan få göra sådana äventyr med mina pojkar.

Men det kommer dröja, för än har de inte lärt sig, att gnäll är förbjudet. Så jag kör mitt eget race tills dess. På lördag ska jag försöka bestiga ett Mt Everest på lek. Jag har lånat idén av Viktor Winterglöd. Det rör sig om att utnyttja den lilla grushög vi har här och repetera Hammarbybacken en sisådär 100 gånger för att nöta ner Everests 8848 höjdmeter.

Nästa år, 2015, ska Kilian Jornet ge sig i kast med riktiga Everest som avslutning på sitt projekt ”Summits of my life”. Kilian har de senaste åren betat av hastighetsbestigningar med lätt utrustning i rekordfart av många berg såsom Kilimanjaro, Mt Blanc, Matterhorn och Denali. Däremellan har han vunnit i stort sett allt som går att vinna, av både korta och långa bergslopp, oavsett om det varit med skor eller skidor på fötterna. Han är fantastisk. Jag tror att Kilians Everestexpedition blir blixtsnabb, dock något mindre än den första lyckade 1953, som hade över 400 deltagare…

Även jag tänkte köra på en pytteliten expedition KilianKropp-style. Jag tar mig till baslägret till fots. Sedan klättrar jag utan fasta rep eller tung alpin utrustning, i joggingskor, förhoppningsvis hela vägen tills jag når toppen. Jag kommer även att avhålla mig ifrån att använda buteljerat syre. Dock tar jag gärna emot sällskap längs vägen.

Det känns läskigt! Bra. Andreas Falk har lovat att titta förbi och vara ”sherpa” en stund. Bra. Familjen kommer med middag. Bra. Jag har köpt vandringsstavar. Varför? Kanske bra.

Har ni lust att komma dit för att se mig nötas ner och kanske följa med på några vändor så vore det toppenkul. Om Andreas är där så lovar jag att han kan berätta fantastiska sagor om total utmattning. Om han inte är där får ni berätta sagor för mig.

Datum: Lördag den 29 november 2014

Start: ca kl. 11:15.

Plats: Hammarbybacken.

Syfte: Oklart…

Nothing venture, nothing win!

/Johan