Det är vi faktiskt. Allihopa. Men några sticker ut. Jonas Buud från Mora, vår ultrakung skubbade hem ett VM-silver i natt. Han ville mer. Men ibland räcker det inte med viljan, trots gedigen erfarenhet, ett superpsyke, bra taktik och uppbackning, oräkneliga vändor på Gesundaberget, ett stöttande familj, förstående arbetsgivare (gissar jag) och ett exemplariskt genomförande. Det var ett oerhört konkurrenskraftigt startfält på årets VM 100 km i Doha. Max King från USA knep förstaplatsen efter en formidabel prestation med sin landsvägsdebut på distansen. Han lyckades även med att putsa sitt nationsrekord med ett par tre minuter.
Max, en före detta kemiingenjör boendes i Oregon med fru och två barn, har valt att satsa på löpningen på heltid sedan några år. Hans träningsveckor består av ett par kvalitetspass och en långfräsare på uppåt 5 timmar. Resten är ”vilodagar” med någon dryg tvåochenhalvmilsjogg per dag. Men jag har även läst att han på dessa ”vilodagar” alltid lägger till något svettigt på slutet, som 10 x 200m backe eller så. Och då betyder backe riktig backe. Kräksbacke. Han påstås se sig själv som medioker löpare, ”då det alltid finns någon som är snabbare”. Jo men igår, i Doha, på VM i 100 km, fanns ingen sådan löpare, kanske idag, men inte igår och det var igår det räknades.
Jonas har ett maraton PB på 2:22:03 medan Max har ett på 2:14:36. Max har även dragit 3000m hinder på 8:30. Jonas är 40 bast, Max är 34. På tredje plats kom Jose Antonio Requejo från Spanien snart 32, ca 5 minuter efter Jonas. Jose har ett maraton PB på 2:23:30. Pallen blev såhär: Max King (USA) PB NR 6:27:44, 2: Jonas Buud (Sverige) 6:32:06, 3: Jose Antonio Requejo (Spanien) PB 6:37:03. Max 100 km resultat är som att springa två marathon på varandra med tiden 2:46:36 på varje, för att sedan avsluta med 15,61 km på 1 timme och 32 sekunder. Snabbjogg!
Vår egen Fritjof Fagerlund (40 bast) presterade så man kan svimma. Han persade på Stockholmsmaran i våras med 2:31:42. Sedan vann han SM på 100km med ett nytt personbästa, 7:06:43 i Uddevalla. Och Fritjof kom på 27 plats på UTMB i somras… Nu har han haft problem med ett löparknä i höst. Efter rehab och en stor portion sisu, dammar Fritjof in en 10 plats på VM, sitt första mästerskap! Med ett nytt PB, 6:55:31! Lyft på hatten och buga!
Jag fattar. Jag springer mycket. Det ligger passion, höga mål och osannolik j__vlar anammaträning bakom dessa prestationer. Men det visar på att det aldrig är för sent att bli bättre. Att sträva mot att bli bra på det man gör och tycker om, gör oss mänskliga, gör oss glada. Snälla! Alla kan. Oavsett om det gäller familj, jobb eller hobby. Bli bra. Det blir kuligare då.
Jag blev riktigt tagen av prestationerna på VM i Doha. 100km är min favoritfriidrottsgren. Lätt! 100m kommer tvåa. Och det är väl tyvärr så illa, vill man springa fort, så måste man träna på att springa fort.
Idag försökte jag springa fort i Tunnel Run 10 km. Jag kan inte. Det är segt i ben och lunga. Jag klarade att hålla VM-grabbarnas fart i 10 km. När jag gick imål hade de haft 90 kvar…
Heja Sverige!
Kram,
Johan
