Nu kör Stadium igång sin löparkampanj och jag är med! Så håll tillgodo med lite mer sugrörsnarcissism. Ultralöpning som fenomen i vanlig sportreklam. Nu börjar det likna något…
Klipp från Stadiums pressmeddelande: ”I årets Running-kampanj vill Stadium inspirera fler att löpträna genom att ställa frågan ”What’s your distance?”. Vårens nya breda löparsortiment från Stadium presenteras på sju profiler som alla representerar olika distanser, från 200 meter upp till 240 kilometer.”
Hihi, det är ganska stort spann på sträckorna. Men då även på ålder, fart och frisyr hos de medverkande. Tänk att det står 240k. Bara där blir man ju glad på riktigt!
Fler borde såklart röra sig mer. Då blir man gladare. Och friskare. Men man ska börja sakta och kort. Man måste sluta när det fortfarande känns kul. Första gången kanske det är efter en pyttekort bit. Då är det en pyttekort bit som gäller. 240km är inte kul…
” – Running är en av vårens största och viktigaste kampanjer för oss, och vi är väldigt nöjda med slutresultatet. Vi vill genom frågan ”What’s your distance?”uppmuntra fler att springa – oavsett om det är till jobbet, runt kvarteret eller en mil i skogsspåret, säger Ebba Seidlitz, PR-chef på Stadium.”
Nu ska jag berätta om min distans.
What’s your distance? My distance is…
…on through the night. Racing towards the inevitable land of complete and utterly discomfort. Once there I’ll be peeled and pitiful. Ready to be judged. If found worthy, the other side awaits. I want to lie there, healed from overconfidence and humbled by my limitations. Until next time…
PS. scrollar man långt ner på kampanjsidan finns filmen. Running 10m in a studio in Orminge… DS.
Tassa snyggt!
/J
Vad kul att du är med i kampanjen! Det är en ära för ultrafamiljen!
Du är bäst!
Du ser bra ut och inte som om du hade sprungit 240 km på reklamen 🙂
Men… du springer inte väl med Asics?? 🙂
kram
My distance?
Målet är kanske inte att springa jättelångt, då menar jag inte tävlingen Jättelångt. Målet är troligen någonting som väldigt väl sammanfattas i min klubbs motto ”Via Finis”. Klubben ja, det är Stockholm Långdistansklubb. Mottot är så bra att man inte riktigt förstår det. Det betyder ungefär ”vägen som bär mot målet”. Sug på den ett tag!
Varför springer man? Varför springer man långt? Jag tror att det för mig handlar om exsistentiell löpning. Jag behöver springa. Får jag inte springa mår jag inte bra. När man kommit på att man kan springa 5, 10, 21.1, 30, 42.2 km så kan man även klara av längre distanser. It´s all in the head! Det mentala klivet att springa längre än klassikern marathon är stort, men fysiskt är det ett mindre problem.
My distance…is waiting for me…out there…perhaps in the night, with a head lamp…or on a cold rainy november night.
Thomas, ultramarathonlöpare.
my distance is your distance Johan..with the same amount of fun but a little slower… We put de FUN in disfunctionnal 😉 After all, we are runers, not racers 🙂
Mutse, pleasure runner