Detta hände joggingmässigt 2013

Mitt absolut längsta joggingår. Har ställt upp i ganska många lopp och tränat mycket. Det har varit både succé och fiasko. Bestämde mig tidigt för att jag ville försöka springa två mil per dag. Jag höll mig på den nivån under vintern trots is, snö och skidsemestrar. Hoppades mycket på att bli uttagen för att få springa VM på 24h i Steenbergen. Hade klarat den kvalgräns som jag trodde var gällande, 220km, på Bislett i dec 2012. Men fick reda på ganska nära inpå loppet att det inte räckte till. Bestämde mig då för att ändå ställa upp i den öppna klassen eftersom jag var djup inne i träningsuppladdningen.

I mars sprang jag med Bernt och ett gäng glada joggare Norrmalm all in. Ett kul lugnt joggäventyr där vi sprang på varenda gatstump i hela stadsdelen. Det blev nästan 60km med dit och hemsträckan inräknat.

Sprang TEC som en sista långövning innan Steenbergen. Det gick bra i 50 miles men sedan tappade jag motivationen och tänkte nästan att jag skulle kliva av. Men då kom David och Gruffen och pacade mig hem. Och jag vann. Springcross, 18km helgen efter var jobbigt, lerigt och ganska kul.

Steenbergen var spännande och jag var superladdad. Träningen hade varit flitig. Gick ut hårt och ville så mycket. Revanschlusta såklart. Blandat med alldeles för liten respekt för Runes nordiska rekord. Övertro på min egen förmåga. Efter ca 12 h tog låren slut. Och då gav huvudet upp! Släpade mig på hörntänderna till 224838m, pers med typ 200m.

Hittade trots nederlaget snabbt tillbaka till löparglädje. Tre veckor senare var det Stockholm Marathon. Fick starta i ledet bakom eliten. Det var lyxigt. Struntade i farthållarna och sprang själv. Fick en härlig spurt tack vare Sören F. Kom in på 2:56:04.

Jonas & Lina gifte sig. Vi fick lite skärgårdsjogg i anslutning till det. Härligt sommarbröllop på Gräsö med kalas i Öregrund.

15 juni var det Indalsledenloppet på ca 85km. Fick med mig både mamma och pappa som sällskap och support. Ganska fint väder och löpningen gick bra. Ett pyttelitet startfält i riktig familjär stil. Jämn fart gav mig segern på 6:47:05.

Sedan fick jag en fråga av Rafael F om jag hade något lopp som jag kunde rekomendera i slutet av juni. Han ville ha ca 100km non-stop. Lapland Ultra! Vi möttes upp i Arvidsjaur och hade en kul helg i Adak tillsammans. De hade hyrt in hoppborg till festligheterna! Jag vann loppet på 8:08:20 och fick en krans av en livs levande kranskulla. Obligatorisk massage av Arild.

På sommaren var det campingsemester i USA med familjen. Passade på att vara med i Ottos CREW på Badwater. Grymt härligt äventyr. Otto levererade en fantastisk jogg och kom in under 29h. På semestern fick jag möjlighet att springa i många fina miljöer. Ett bra minne var i Yosemite när jag sprang upp och ner till Glacier Point och ett annat när jag fick en solig landsvägsjogg runt halva Crater Lake i Oregon som sedan slutade i bad med familjen i det kalla turkosa vattnet.

Tävlade i Idahos djupa skogar, Wild Idaho 50 miler. Mycket litet och mysigt lopp långt från civilisationen. Jag vann och slog banrekordet från året innan. En fantastisk joggingdag.

Två veckor senare var det stora loppet. Leadville 100. Det var ballt. Tillsammans med Scott Jurek och Ian Sharman på startlinjen. Stort. Gick i stå efter typ halva. Förmodligen beroende på höjd och brist på näring. Gick imål på 22:56:47 vilket var 50 plats. Lite missnöjd med prestationen men mycket glad över att ha varit med i loppet.

Med jobbet brukar vi ställa upp i Bellmanstafetten. Det är kul! Vi hade lite bortfall så de två lagen var decimerade. Stefan fick dra två varv, likaså Maria och jag fick äran att springa tre. Fint väder och trevlig picnic.

I slutet av september var det Spartathlon. Fick supporthjälp av Ludde. Träningen hade var it bra och jag hade klämt in nästan 100mil i månaden som ledde upp till starten. Var duktig och sprang lugnt. Men drack för mycket i värmen. Magen blev skvalpig. På natten fick jag tillslut ordning på kroppen. Tyckte inte det var kul, längtade till mål. På målrakan vände allt och det blev årets mest euforiska upplevelse. Sparta! Kom imål som nr 14 på 28:30:43.

Helgen efter Spartathlon joggade jag Holaveden Ultra. Ett supertrevligt lopp från torget i Gränna, genom trollskogen, till Tranås. Sprang mycket med Johannes. Lite vilse men glad.

Helgen efter var det dags för årets snabbjogg, Hässelbyloppet. Superfint väder. Persade på 36:06. Blev glad för det kändes som om de var de första rappa stegen på hela året.

I slutet av oktober var jag och jobbade i Hongkong. Passade på att ställa upp i HK MSIG 50 km. Traillöpning i bergen. Ville komma bra men sprang bort mig när jag låg i täten. Kom in som trea men lämnade tillbaka priset då jag tagit fel väg. Dock hade jag stämplat alla checkpoints och sprungit två kilometer för långt, så det kändes lite surt, men ärligt.

Hård träning inför Bislett 24h. Tur att det inte blev någon snö. Fick med mig både Mimmi och Robban som support. Ville inte spänna bågen för högt utan att nu äntligen få inkassera >240km. Det gick men var väldigt tufft. Blev inte så glad som man vill bli. Lärde mig igen att tidsultror lätt tär på min löparpassion.

Fick ett soligt löppass med Andreas två veckor efter Bislett och då hjälpte han mig att hitta tillbaka lite. Sprang den helgen även Blåfrusen, ca 73km på Blå leden vilket gav tillbaka lite glädje. Så ska loppen vara. Familjära, i skogen, med ett tydligt mål och med mycket trevligt sällskap.

Årets sista långpass den 28 december var en stor social joggfest. Dryga 60 km runt norra Stockholm i grått väder men mestadels uppehåll.

Det blev över 840 mil 2013. Flera tunga träningsblock som jag klarade att komma igenom utan värre skavanker. Då blir jag alltid lika glad. Bästa enskilda minnet måste vara målgången från Spartathlon. Men det finns så många kul och fina episoder som inträffat på vanliga joggingrundor. Många härliga människor och medjoggare. Så jag vet inte. Det gäller bara att hålla passionen vid liv så kommer det alltid att finnas underbara upplevelser runt hörnet. Tassa snyggt!

Gott Nytt 2014!